Cattis

That´s me! Herregud, den senaste tiden har jag varit en hårsmån från konstant gråt. Igår lurade Henke mig att köpa fel glykol till bilen, då började jag nästan tjuta. Idag kom jag på att vi hade missat MVC-tiden på förmiddagen och började stortjuta. Sen fick jag ta mig samman och ringa till landstingets växel och tjata mig till att bli kopplad till en barnmorska på Motala sjukhus.

Jag: "Jag måste prata med en barnmorska i Motala". Växeln: "jaha är du gravid så får du ringa förlossningen i Linköping" J: "Nej, jag måste prata med en barnmorska i Motala" V: "Jaha har du precis fått barn?" J: "Nej" V: "Det är ingen där nu" J: "jo, jag vet att dom är där eftersom jag precis har missat min tid där och inte kan komma fram på det vanliga numret." Och där höll jag på att börja tjuta igen, men sen fick jag bli kopplad till barnmorskan (YES, jag visste att dom hade nåt hemligt nummer man inte får tillgång till) och jag fick en ny tid direkt imorgon bitti. Och såhär i efterhand kan man undra varför jag blev så upprörd. Men det är väl så det är att vara gravid antar jag.. Suck. Så här var det inte förra gången, men alla graviditeter är olika och jag tror (??) att jag föedrar att stortjuta för minsta lilla framför att spy efter varje klunk med vatten.