Jobb, jobb, jobb, jobb

Det känns som att jag aldrig nånsin är ledig. Och jag skulle så gärna vilja vara helt ledig en liten, liten stund. Kanske en hel film igenom. Bara jag och tv:n. Alla ni som inte har barn borde verkligen njuta av er tid med tv:n... Jag tror att jag börjar bli förkyld, annars är det "bara" det här med sömnen igen. Inatt har båda barnen och Allis turats om att väcka mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback