En perfekt promenad

På förmiddagen tvingade jag med barnen på en promenad till Kilenstugan (verkligen tvingade dom, B skrek och A E grät). Som tur var kan det ju bara bli bättre därifrån, först såg vi en liten fågel med skadad vinge som hoppade fram på vägen (hoppas den klarade sig). Vi mötte en häst, gick upp till kurvan vid Kilen och tittade på sladdspåren som "någon" sladdat fram kvällen innan. Det är såklart obligatoriskt att gå ett varv i trädgården vid Kilenstugan så det gjorde vi och B som stolt hade varit kissnödig ända sen farmor och farfar kunde låna dasset. Och då måste såklart A E göra det med. Sen kunde båda två klättra upp på den största stenen alldeles själva! Första gången för A E, hon var väldigt stolt och glad! Och jag med såklart, min lilla plutt kan klättra upp på en jättehög sten (säkert 2 meter hög), däruppe plockade dom med sig lite mossa, pinnar, löv, ekollon m.m. som dom kunde visa farmor. På hemvägen tittade vi på alla spår på vägen. Det hade åkt en traktor där, bilar, hjortarna hade gått på vägen och bajsat, hästen vi såg tidigare hade lämnat massa spår. Och sen nere i sista kurvan såg vi ju jättestora sladdspår igen... Såklart. Nästa gång kanske jag kan få med mig kameran, jag har slarvat bort den igen fast som tur är kom jag preeecis nu på vart den är. Så imorgon kommer kanske lite bilder igen.

 

Jag hittade den här jättegamla bilden på A E i arkivet som ni kan titta på så länge... Min stora unge! Jag är en väldigt stolt mamma :)

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback