Cattis

Jag är arg för att min pappa tycker att killar är bättre än tjejer.
Jag är arg för att min mamma tycker att jag är bortskämd när jag "borde" vara tacksam.
Jag är arg för att även om jag gått ner i vikt får jag en klapp på magen och ett "du som är så söt när du är smal".

Jag är arg arg arg.

Jag är arg för att det är massa folk på jobbet som har "ny på jobbet"-skylt och förmodligen har de snott jobbet jag ville ha.
Jag är arg för att en del favoriserar sig själv och de sina.
Jag är arg för att jag är trött.

Jag är arg arg arg.

Jag är arg för att mina låtsasbröder alltid fick skjuts till sina träningar, men jag fick cykla till stallet.
Jag är arg på min kille för att han "aldrig" plockar undan efter sig.
Jag är arg för att jag vet att jag kan bli precis vad jag vill, men jag vet inte vad jag vill bli.

Jag är superarg.

Jag är arg för att det är julafton på söndag och jag inte har någon julstämning.
Jag är arg för att jag inte köpt några julklappar än.
Jag är arg för att jag "måste" köpa julklappar, nästa år åker jag utomlands.

Grr.

Jag är arg för att det "viktigaste" som finns är att jobba skithårt, tjäna pengar och sen kasta bort alla pengar på skitgrejer som man ändå tröttnar på på en gång.
Jag är arg för att folk säger att de ska höra av sig, men ändå inte gör det.

Jag är arg arg arg.

Puhh. Så skönt.. Nu känner jag mig inte arg längre. Ni kanske vill veta varför jag är glad nu?

Jag är glad för att Binning och Henke finns i mitt liv och de är alldeles underbara (för det mesta).
Jag är glad för att jag har världens bästa häst.
Jag är superglad för jag har blivit kallad på intervju på torsdag. (18h/v på Tag Själv-lagret på IKEA, det som jag skrev ovanför att jag trodde att någon annan fått)..

Egentligen är jag inte arg, mest stressad och nu när jag fått ur mig allt har ilskan gått över. Nice.