Cattis

Kl.12.30 ringer telefonen, det är Peter från jobbet som undrar "var jag är". Hemma såklart, vart annars? Men jag skulle tydligen jobba 11.10-16.55. Jaha. Jag blir superstressad och ringer Eva och Lasse, som ställer upp som barnvakt (hur skulle jag klara mig utan dom?). Jag var inne på jobbet kl.13.40 ungefär, sen på fikat får jag veta att jag inte får jobbet på TS för det gick till någon som hade sitt fokus klart inställt på Aspiranten. Det känns ok ändå, för jag var "tjej med klös i" och en sån som dom behöver på avdelningen. Dom skulle tänka på mig för ev. timanställning framöver, det är alltid nåt. Eller också sitter chocken i fortfarande och sen när den lossnar blir jag skitarg. Men det får vi se då!

Ja. Annars har jag dammsugit och städat hela köket, superfint! Jag kom precis hem från stallet, Carmensita har fått nya fina skor och jag har betalt Kjell. Skönt att vara hyffsat skuldfri nu, måste låna pengar till en ny bil bara? Vi får se hur det blir. Du som vet ett bra jobb, gärna på OB-tid och minst halvtid med hyffsat betalt kan säga till! För annars blir det inget stall i sommar, snyft..

Tusen tack till alla gulliga som är så omtänksamma både nu efter krocken och alltid annars!

En annan sak jag kommit att tänka på nu: Det är lustigt men jag har inställningen att jag kan bli precis vad jag vill. Trots att jag kommer från en liten håla med folk som har inställningen "det går inte", "det är för långt", "det är för kort", "du är för tjock", "..för smal" osv osv i all oändlighet. Även om jag kanske aldrig "blir nåt" i livet vet jag att jag iallafall hade kunnat bli nånting om jag hade lagt manken till.
   Hmm, det kanske är bäst att lägga manken till ändå? Jag skulle verkligen, verkligen vilja göra nånting med hästar och ridning om dagarna. Nånting som innebar hyffsat betalt utan att man behövde arbeta ihjäl sig alltså. Första steget kanske är att se till att få ett jobb så vi kan bygga ett stall. Hmm. Hmm.. Ja vi får se!