Cattis

på hormoner. Jag tror faktiskt att trötthet också har en betydande roll, de senaste 5 nätterna i rad har Binning vaknat var tredje timme ungefär. Jag måste alltid vakna lite innan han hinner vakna till, då kan jag klappa och lugna honom och stoppa in nappen så han ligger kvar i sin egen säng och inte kommer över till oss. Jag är som en valross, jag ligger uruselt på natten och är stor och tung. Allmänt otymplig, kan bara ligga på ena sidan och sova för annars får jag ont på undersidan av magen, det är skitkonstigt. Och sen svettas jag som en jävla gnu i nacken också. Varför inte om tårna istället liksom, dom är lite enklare att vädra än nacken. Jag blir gaalen.

Och sen försöker jag komma ihåg vad det underbara trädgårdsprogrammet heter, men det slinker undan hela tiden. Som tur är kom minnet nyss tillbaka och jag skrev en liten påminnelse till mig själv: "Söderläge, söderläge. Kom ihåg!". Ska kolla på svts hemsida när det börjar igen, i värsta fall får jag väl hålla på och kolla på Bygglov, det går idag.

Fler exempel på hormonförvirringen: satt uppe i soffan och pratade med Eva igår när jag helt plötsligt kom på att jag måste komma ihåg att ringa Eva om hårklipparen. Jag tänkte inte att jag kunde prata med henne på en gång eftersom hon ändå satt en meter bort, fast jag frågade såklart på en gång. Lite orolig för mitt huvud blev jag dock. Hjärnan kanske har runnit ut och det är bara bomull kvar. Det är ingen fara i sånt fall, det håller säkert bara i sig ett halvår eller så om det ska ammas också.