Äntligen långa steg!

Jag brukar alltid tänka att antingen står man still eller också går man snabbt (det är Pillans fel). Vilket har varit oerhört jobbigt den senaste tiden eftersom jag bara kunnat halta fram med halva steg och långsamt till på köpet. Nu kan jag traska på som vanligt och det är underbart! Jag behöver inte begränsa mig hela tiden, för trots att jag gått sakta och med korta steg under en lång period har det ändå inte blivit nån vana. Jag har hela tiden behövt tänka på att gå sakta och inte göra saker som jag ser behövs göras, men nu är det slut på det. Jag är så glad och känner mig hur energisk som helst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback