Trött argbigga
En beskrivning som passar på både mig och A E. A E har precis somnat i bärsjalen efter 10 minuters skuttande från min sida. Hon var skrikig och gnällig, när jag la ner henne på skötbordet skrek hon så hon blev illröd i ansiktet och tårarna sprutade. Hon var såklart spänd som en stålvajer också, stackars liten. Just nu verkar hon ha jättestort närhetsbehov, vilket är ok eftersom vi har sjalen men det känns lite konstigt att alltid behöva bära henne. Man blir liksom lite bortskämd när hon varit så nöjd med att ligga på golvet hela den första tiden.
Jag hoppar grävandet idag, det blir nog på lördag istället. Imorgon ska vi till Solla och om jag får med mig växter hem då måste jag sätta igång och gräva på lördag. Kan vara en bra spark i arslet, annars blir det lätt att man skjuter det på framtiden.