Cattis

Det är verkligen toppen att vara igång med ridningen igen! Jag är på mycket bättre humör, jag känner mig t.o.m. pigg när jag kommer hem. Idag var hon som hon alltid är. Efter typ halva ridturen tycker hon att det är dags att arbeta, sen blir hon sur när jag kortar tyglarna (oavsett hur mycket jag driver så stannar hon upp och trampar på stället eller saktar in till snigeltakt). Sen tjafsar vi om att man visst ska gå undan för innerskänkeln och ta stöd på yttertygeln, efter ett tag ger hon sig och går jättefint. Carmensitas rutin, charmigt va?! Den där surhetsfasen hoppas jag ska bli kortare och kortare, för ibland är hon på väg ner i diken eller ut i snön. Fast hon är ändå rätt lugn nu,  jag har varit med om värre. Hon står åtminstonde inte på bakbenen.