En sten föll från mitt hjärta

Är det så man säger när man blir lättad efter att ha gjort en sak man tänkt göra jättelänge, men skjutit upp hur länge som helst. Ni vet den känslan? Nu har jag precis skrivit klart ett brev jag tänkt skriva väldigt, väldigt länge. Jag ska sluta som ÅF med aloe veran. Jag har varken tid eller lust med den längre och jag har inte haft det på länge. Jag har hela tiden tänkt att jag ska skriva ut min uppsägning på datorn, därför har det inte blivit av. Nu skrev jag för hand istället. Det enda som återstår är att slänga brevet på lådan. Skönt!

Dessutom har jag äntligen strukit B´s fårtröja som väntat på att bli färdig i flera månader. Jag har några andra såna här grejer på mina lista också, ska försöka städa upp lite i min "saker som jag tänkt göra i hundra år, men aldrig gör"- lista. Det är så skönt varje gång man prickar av en sak! En del saker är t.o.m. riktigt enkla och det är nästan det värsta känner jag. Varför skjuta upp dom när det är så enkelt att bara fixa dom direkt.



Nehej, nu ska jag ringa farmor och mormor och tacka för julklapparna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback